Jag, Daniel Blake

25 december, 2016 Filmtips0

Den 80 år gamla regissören Ken Loach kunde inte låta bli att än en gång göra en film som tar upp arbetarklassens problem. Som i det här dramat som utspelar sig i Newcastle och skildrar två personers dilemma då de hamnar i ett moment 22 mellan byråkratiska regler och ovilliga handläggare.

Handlingen

En hjärtinfarkt gör att änklingen och snickaren Daniel Blake blir arbetslös, något han aldrig tidigare behövt uppleva. Hans läkare säger till honom att han måste ta det lugnt och definitivt inte får börja arbeta än på ett tag men försäkringskassan är av en annan åsikt. Av den anledningen får han inte längre sjukpenning utan måste söka arbetslöshetskassa, vilket förstås kräver att han aktivt söker arbete. Arbeten han inte kan ta på grund av sin hälsa.

Snart hamnar han i en härva av blanketter som ska fyllas i, telefonköer och byråkratiska regler. Att han dessutom inte förstår sig på datorer krånglar till det hela. Han hänvisas till en datorkurs för att lära sig skriva CV och fylla i ansökan för sitt bidrag, något som tar honom flera timmar bara för att loggas ut ur systemet innan han kunnat klicka på knappen för att skicka in.

Men han är inte ensam om att ha hamnat mellan stolarna. På jobbcentret stöter han på tvåbarnsmamman Katie. På grund av bostadsbrist har hon fått flytta från sin hemstad London till Newcastle där hon blivit erbjuden en boende, men utan arbete blir inte hennes situation lättare. Att hon dessutom kommer några minuter för sent till sitt möte på arbetsförmedlingen gör att hon står utan ersättning under en längre tid. Snart växer en vänskap fram mellan Daniel och Katie och tillsammans försöker de två vännerna kämpa för sina rättigheter och för att överleva.

Filmens speltid är 1 timme och 40 min.

Om filmen

Ken Loachs filmer handlar väldigt ofta om samhället, individen och samspelet dem emellan. Genom att plocka fram individuella personhistorier visar han upp de mörka sidorna samtidigt som han får fram kämpaglöden hos personerna och även en del humor. Han debuterade redan 1964 med olika teveproduktioner och dokumentärer. Bara några år senare gick han över till spelfilmer.

Det här är en film som tar upp ett ämne och en verklighet som inte bara finns i England utan även här i Sverige. Den som är i en liknande situation med arbetslöshet och sjukdom känner snart igen sig i det byråkratiska spelet där människor skickas mellan instanser och man ställer krav som ska uppfyllas för att personen ska kunna ta del av den hjälp och bidrag som finns.

Som tittare är det lätt att förstå filmens budskap och att välja sida känns inte svårt. Frustrationen från den som till exempel suttit i en flera timmar lång telefonkö för att sedan nås av beskedet att man inte kan göra något nickar igenkännande.

Filmen visade som invigningsfilm på Stockholms filmfestival år 2016, då ämnet känns aktuellt inte bara i England. Att den dessutom är regisserad av en av Europas främsta regissörer, Ken Loach, som för andra gången vann en av filmvärldens finaste priser, Guldpalmen, med den här filmen bidrog nog också.

Streama Film